Jaa, ska försöka berätta så bra det går, var ganska borta pga lustgasen. :P

Måndag 22:a mars; Dagen börjar med att jag åker in till sjukhuset på tillväxtkontroll, det var ungefär lika som vanligt, dom mätte henne i magen, och sedan när hon skulle kolla fostervattnet tyckte hon det såg lite ut. så hon fortsatte ganska länge och mätte, jag tyckte det såg ut som att hon mätte samma sak hela tiden och samma ställe. Men av det fick hon iaf en "överbild" om hur mycket det var, och det var under gränsen så hon skulle meddela vidare till Läkaren, och eftersom det bara var 3 dagar till Bf så kanske dom inte skulle göra någonting. Men gick iaf till läkaren och där fråga hon om jag kännt nå sammandragningar och värkar, och jag berätta att jag känt ganska kraftigare dagen före, och hon ville då undersöka och se om någonting hade hänt och om vattnet hade börjat gått eller inte eftersom det var så lite.  Jag var öppen 1.5 cm men vattnet hade inte gått, så hon "retade" livmoderhinnorna lite grann så att  det skulle hända lite mer. sedan så fick jag ligga uppkopplad till ctg i cirka en timme, bara då hade jag börjat känna lite värkar, jag tänkte att det vara varför att hon nyss varit där och pillat och det skulle försvinna snart. tänkte inte mer på det. när jag legat med ctg:n ungefär 40 min kom läkaren in igen och sa att om ctg kurvan inte såg bra ut då skulle dom sätta igång mig direkt, och om det såg bra ut så skulle jag komma tillbaka nästa morgon 08.00 för igångsättning. okej sa jag och började bli nervös för att hon skulle då komma nästa dag.

Allt såg bra ut och jag åkte till skolan för att skriva på skoluppehållet samt byte av skola. då var kl ungefär 10 när jag kom till skolan.. fixade papprerna, pratade lite grann med dom där, och pratade med lite annat folk. tog bussen från stan 12.20  och då kände jag inte av värkarna överhuvudtaget och tänkte att det var som jag trodde, var hemma runt kvart i 1. började packa ner dom sista sakerna i väskan eftersom jag inte skulle ha så stort lust att göra det runt kl 7 på morgonen, även om jag tänkte att jag endå inte kommer kunna sova för jag var så nervös. när älsk kom hem runt 4 så hade värkarna kommit tillbaka, dock inte så starka eller regelbundna, ställde mig i duschen, var ett måste då jag inte duschat sedan i lördagskväll, plus att värkarna kanske skulle försvinna igen som dom gjorde sist. Men det gjorde dom inte. Då började jag tänka att det kanske händer nånting inatt, jag skämtade om det tidigare på skolan, sedan började jag klocka värkarna bara för att se hur långt det gick emellan. dom första gick det 4 min, sedan 3, sen 4 igen, och efter det tog det 10 min innan nästa kom, sedan 6 min, och sedan 15 min, kanske skulle det hända inatt. sedan tog det längre och längre tid mellan, men dom gjorde ondare och ondare. men tänkte eftersom dom inte är regelbundna och jag åker till förlossningen nu får jag åka hem igen, så jag ringde dom aldrig, tänkte vänta någon timme till iaf. Men eftersom värkarna fortfarande inte var borta så sa jag till juan att han ska förbereda sig på att kanske åka in inatt, visst sa han och skrattade.. ( inte roligt alls ) han la sig och sov iaf, snällt när jag var jätte nervös , hungrig också. MEN då kommer juans mamma räddaren i nöden med spagetti och köttfärssås, hur gott som helst och jag äter massor. Sedan försöker jag lägga mig och sova också eftersom vi skulle upp tidigt och jag knappt sov nått natten innan.

somnar till ungefär 20 min innan jag får en värk som jag vaknar av,  sedan tog det ca 10 min innan nästa kom, dom känndes, men jag klarade av dom om jag slappnade av, koncentrerade mig och andades igenom dom. mellan varje stark värk gick det 10 till 15 minuter hela tiden. och ingenting emellan. och jag tänkte nu kan jag verkligen inte ringa förlossningen då dom är så långt ifrån varandra. men jag höll ut och försökte sova, somnade till mellan värkarna och tyckte att det gick ganska bra hittils.  Det gick nån timme till innan jag kände att jag inte längre kunde andas igenom värkarna och började då gå runt här i lägenheten då jag hade en värk, och det fungerade skit bra, ett tag. runt 3 på natten började jag ge upp hoppet om att få sova, och ringde förlossningen och förklara hur det var, och dom sa att jag skulle ta med Id, och patientbrickan, och packning eftersom jag skulle endå in dagen efter, så om det visade sig att det inte "hände" något så kunde vi stanna endå tills igångsättningen skulle vara. Iaf så när jag kom in på förlossningen runt 4 kopplade dom upp mig på ctg kurva, och sedan undersökte hon mig, och jag var då öppen 3 cm, så det var påväg, jag tänkte att nukommer jag få ligga i denhär smärtan i flera timmar till, (eftersom jag hade haft värkar hela dagen och det bara öppnat 1.5 cm till) låg i en halvtimme och försökte  ta mig igenom värkarna, vilket kändes som att jag skule dö varje gång. och när barnmorskan kom in igen så sa hon händer det nånting, du har ju bara små värka, "vadå små värkar tänkte jag, skojar hon eller !?" skit irriterad vart jag och sa att dom gör skit ont, ont då föreslog hon att jag kunde börja med lustgasen redan då om jag ville, eftersom det tog ett tag innan man fick det och fungera. och det gjorde det. hann ha 2-3 värkar innan jag hängde med ritktigt när jag var tvungen att börja andas in för att "slippa" värken, jag kännde dom fortfarande.och sedan eftersom jag skulle bli inlagd för att jag hade lite fostervatten ville hon sätta skalpelektrod på så hon kunde ta pulsen på tjejen bättre, och så jag skulle kunna röra mig lite. fast inte så mkt då jag fortfarande hade avläsaren till sammandragningarna. vilket jag inte fattade varför dom inte kunde ta bort den om den endå inte reagerade på dom. Men när hon satt skalpelektroden så gick också vattnen, eftersom att dom skruvar fast  en liten "skruv" previs innanför huden på huvudet,så måste dom ta hål på hinnorna.

Just då var lustgasen det bästa som någonsin uppfunnits, jag reagerade inte ens på att barnmorskan hade skickat juan ner till akuten för att göra en ny patientbricka till mig( det stog den gamla adressen). hon försvann ut, Juan kom tillbaka, sedan kom hon tillbaka med några papper och sa att eftersom jag är under 18 så var jag tvungen att han någon annan som är över 18 förutom juan, och då frågade hon vems personnummer som stog på brickan, och jag fattade ingenting, vadå brickan tänkte jag. vad pratar hon om. och sedan rabblade hon upp personnummret och då hängde jag med, och jag sa att det var pappas, hon fråga då om jag ville ha han som den person över 18 som stog på pappret eller mamma, och jag sa att jag ville ha pappa där, och så ville hon ha mobilnummret och allting. tyckte hon var skit jobbigt, då jag bara hörde några ord innan jag försvann från verkligheten för att klara av värkarna, sedan när man kom tillbaka då var det helt tomt i rummet. jaha tänkte jag, och började andas in lustgasen igen för värken var påväg, nästa gång jag var "vaken" så var juan där, och 3 andra, då var det hon som förlöste mig(Kerstin, underbar kvinna), en barnmorska (anita, tror jag hon hette, lika bra hon också, och stark ) också en läkarstuden som jag inte kommer ihåg vad hon heter, för när hon presenterade sig så var jag fullt upptagen med att andas lustgasen rätt, sedan när jag vaknade upp så hörde jag att hon förklara att hon skulle känna om jag öppnat mig nå mer sedan förra undersökningen, och det hade då gått en timme, för mig kändes det mer som 5 minst.

Efter 1 timme hade jag öppnat mig 4 cm till, så nu var jag öppen 7 cm, och jag frågade efter nån annan smärtlindring då lustgasen slutade fungera, och hon sa att hon kunde höja effekten om jag ville, eller så kunde som sätta epidural, och jag sa att jag ville ha epidural då jag bestämt mig tidigare för att ta det om inte lustgasen hjälpte..  hon satte då en kanyl i armen, det heter nått annat igentligen men det var iaf nått som dom kunde ta blodprov med, sedan bytte hon sak till nått som dom kunde sätta dropp i ifall det behövdes, och sedan ringde hon narkos läkaren som inte kunde komma förrän om en halvtimme, då skulle kl vara 7.30 ungefär. så hon höjde effekten på lustgasen tills han kom, och då blev jag mer illamående, men tog endå för hellre det än att ha ont, det slutade iaf med att kl var ungefär kvart i 8 enligt juan och då kom narkosläkaren, det var också då som jag reagerade på att juan stog precis intill sängen och höll min hand och peppade mig och sa att jag var jätte duktig. det gjorde mig ännu starkare att han stog där och hjälpte mig samtidigt som han på nått sätt "tröstade" mig för jag hade ont, när narkos läkaren började så var jag tvungen att ligga i fosterställning, vilket inte var det skönaste när värken kom och jag var nära på att börja grina eftersom jag inte hann andas lustgasen i tid, när narkos läkaren väl var färdig så vad kl ungefär 5-10 över 8, och enligt papprerna  började mina krystvärkar 8.19, för mig kändes det som tidigare. men jag var ju inte helt klar heller så det stämmer nog.  ( ursäkta orden men när krystvärkarna kom så kändes det verkligen som jag kissade och barjade på mig om och om igen)  men det gjorde jag inte.. tur var väl det. inte för att jag brydde mig speciellt mkt men endå. fick iaf börja krysta då, och det gick tydligen bra. från början kändes det som att gå på tia och göra nr 2 när man inte är nödig. efter jag krystat 3-4 gånger började det kännas som att jag skulle trycka ut en boll, då började det bli enklare för jag hade nått att "trycka på", och undefär samtidigt då så tog Anita fram en handduk och ville att jag skulle dra i den varje gång jag skulle krysta och det kändes bättre än att hålla i handtagena på sängen. efter ett tag (tyckte jag) enligt juan var det bara 1 min ca, så sa barnmorskan, " ge mig din hand ska du få känna på huvudet " och jag gedde henne den, Men jag ångrar det. uscha fy och blääh hur det kändes. känslan var inte alls OK!  och juan sa att jag lät en massa, vet inte hur jag ska förklara men tydligen så sa jag nej nej nej och fyy, och en massa sånt,

liten stund senare så barnmorskan att huvudet nästan ute och jag kunde känna igen, och dum som jag är så gjorde jag det, och denhär gången kändes det bättre när det var mer som en boll utanför  ist för en boll som var påväg ut. och jag kommer ihåg att jag kände hur jag var påväg att börja grina, bara nån sekund senare så kunde man höra henne skrika till. underbaraste jag någonsin har hört, sedan la dom upp henne på brösten. (man kan ju tänka sig att man blir äcklad av att ha en blodig och kladdig och helt blå/lila bebis på bröstet) men man är så glad att man bryr sig inte. man vill ha bebisen där helt enkelt. hon skrek lite grann inan dom la en varm handduk runt om henne, men efter det var hon tyst och bara låg där och kollade på mig och på juan och allt annat inne i rummet. sedan efter så fick juan klippa navelsträngen, och sedan var det dags att krysta ut moderkakan. det var nästan det jobbigaste, för det fanns ingenting att r´krysta ut kändes det som, ungefär känslan där att gå på toa och göra nr 2 när man verkligen inte behöver, fast ännu "tommare". och det tog nån minut innan dom fick ut den för hon kunde inte dra i navelsträngen då det fanns risk att den skulle lossna( dom brukar kunna dra i den för att hjälpa till), och barnmorskan började tryckapå magen, efter lite bök så kom den ut, och dom började undersöka den. och läkarstudenten fick se lite om vad dom undersöker och hur. Anita kom in med ett band med samma nummer på, ett till mig och ett till lilltjejen. sedan när dom var klar med att undersöka moderkakan så tröck hon lite på mig mage igen för att se om livmodern drog ihop sig riktigt, det gjorde den. sedan gick dom iväg och lät oss vara själv med henne en liten stund, ca 15 min kanske.

Dom kom tillbaka, och jag skulle försöka ge henne bröstet och se om hon ville äta lite. hon försökte men fick riktigt till det, så vi pumpade lite mjölk och gav henne på kopp istället så hon fick i sig mat. Efter det så la vi henne i baljan så hon fick ligga och bli varm, och jag och juan fick lite fika. kan säga att det satt perfekt. varm choklad med skinkmacka. gottgott :D efter det så kom tjejen in igen och mätte, vägde och tog blodsocker test. Hon hade lite lågt blodsocker, vilket berodde på att hon är liten till tiden enligt barnmorskan. och hon bara behövde lite mat så skulle det stiga. när allt var klart fick jag äntligen gå och duscha, det var skönt och det behövdes, Efter det så låg vi kvar där inne ett tag och sedan över till BB, dom ville att jag och lilltjejen skulle ligga kvar över natten iaf eftersom blodsockret var lågt.

En sak som jag "kom på" efter  var att epiduralen aldrig började fungera då allting hände så snabbt. Stolt över mig själv att jag klarade allting med bara lustgas :D

  Channel Alexandra Berglund Yevenes,23 mars,kl 08:35, 2828 gram, 48 cm <3  

Pappa Juan klipper navelsträngen =)